|
RECENSIONER
När boken funnits ute ett tag så skulle den anmälas till Bibliotekstjänst i Stockholm. Det görs med all ny litteratur. De får alltså mängder dagligen. Döm om min förvåning när jag fick ett mail med följande. Jag brukar aldrig fastna i någon bok för det hinns inte med. Men jag måste tala om att jag läste denna och tyckte mycket om den!
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Har även en bibliotekarie i bekantskapskretsen som är mycket kunnig och kulturell. Fick genom hennes man veta att hon var imponerad och tyckte den var välskriven. Den skulle jag vara stolt över, hade hon sagt!
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Skrivet av Jane Betts på Blekinge läns tidning, efter en telfonintervju där hon berättade om hur tagen hon blev av min bok. Hon är kulturrecensent på tidningen! 20080206
Lena Klarasdotter skildrar öppet och målande
hur det känns att vara överansträngd. Hon beskriver kroppens reaktioner, ångesten och tröttheten som förlamar henne. Hon skriver om den långsamma vägen tillbaka. Att hon till sist, vid 55 års ålder efter fyra års kämpande, tvingas acceptera att hon inte klarar sitt gamla arbete som sjuksköterska.
När man läst de 228 sidor om hennes livshistoria är det inte svårt att förstå att det till sist blev för mycket, att skyddsväggen brast och inte kunde göras hel igen.
Det är sannolikt många som kan känna igen sig.
Författaren börjar med sin barndom och berättar även sina mors- och farföräldras historia.
Lena Klarasdotter blir med barn, 16 år gammal. Hon avbryter skolan, föder barnet och gifter sig med pappa. Efter tio år som hemmafru tar hon vikariat på långvården. Överlycklig över att ha fått ett arbete påbörjar hon en utbildning som sjukvårdsbiträde. Men hemma har hon problem. Hennes man dricker.
Innan hon har fyllt 21 år har hon tre barn. Då vill mannen skiljas.
Hon tar med sig yngsta sonen Tommy, flyttar, jobbar parallellt med fortsatt utbildning. 42 år gammal får hon, mycket glad, sin sjuksköterskeexamen. Hon får också ett erbjudande av arbetsgivaren att specialisera sig till barnmorska vilket hon vill. Men vissa på kursen är irriterade över att hon fått denna chans och hon känner sig kritiserad, ja, mobbad. Hon fortsätter ändå att läsa, gifter om sig men blir på nytt sviken och skiljer sig. Nu börjar yngsta sonen må dåligt. Så dåligt att han vill ta sitt liv.
Hennes lillebror begår självmord efter flera år av missbruk. Hennes mamma dör och fadern kommer inte ur sin sorg. Händelserna kommer slag i slag. Hela tiden rycker Lena Klarasdotter ut. Hon får cancer, men blir frisk. Hon har systrar och vänner, men många förlitar sig på hennes kompetens och styrka.
Hon har dessutom ett yrke där hon ska vårda andra människor. Och ingen får märka hur dåligt hon mår. Hon, Lena, den snälla, den väluppfostrade, försöker hjälpa alla håll. Till sist brister allt.
Lena Klarasdotter bor och arbetar i Blekinge. Hon har valt att skriva under pseudonym. Hon berättar öppet om sitt liv i staden i Blekinge och låter generöst läsaren dela hennes upplevelser. Det gör att hennes berättelse berör läsaren.
Det är mycket text att läsa, många ord och en del korrekturfel. Det förminskar inte värdet, även om vissa kapitel och detaljer känns onödiga, som till exempel de långa beskrivningarna av lyckade semesterresor. Men kanske finns de med för att visa hur författaren arbetade med sin rehabilitering.
I sista kapitlet sammanfattar Lena Klarasdotter sin slutsats att det inte är endast är jobbet som gör en människa sjuk ”utan ett helt nät av händelser som trasslar ihop sig, så att det till slut blir för mycket”.
Omslagsbilden visar en skogsväg som löper mot en glänta av ljus, kanske en signal om att Klarasdotter i dag ser ett ljus i tunneln. Att livet trots mörka stunder, nu känns bättre. Hennes insikt om att det inte var någons fel, utan att det var ”själva livet” som blev för tungt, men att det till sist rätade upp sig så att det går att leva vidare, är ett viktigt budskap för dem som befinner sig i denna uppenbart långa, svåra process som kallas utbrändhet.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nu har jag läst klart Syster Ysters bok och den kan jag varmt rekommendera. Lilla Syster Yster… du skriver så rakt och öppet att jag häpnar ibland, men jag tycker så mycket om din bok. Din bok är livet som det lätt kan bli, jag tänkte ibland att vi alla gör konstiga val emellanåt som ändå är så självklara när man är mitt i situationer. Man gör så gott man kan i sitt liv, spelar de pjäser man har fått sig tilldelat och Du som Du har kämpat….
Utbrändhet är en blandning av många olika faktorer i en människas liv, jag kan inte jämföra mig med Syster Ysters liv för jag har mitt eget liv att leva, men gemensamt ser jag ju den röda tråden i både hennes och mitt liv, att finnas till för andra. Svårt att säga nej när man alltid känner sig skyldig andra något, vad det än må vara. Att alltid tänja sig själv för andras skull… och samtidigt aldrig inse sitt eget värde, bådar inte gott i slutändan.
Jag villhär ge dig Syster Yster och alla Er mina medsystrar i utbrändhetens skara ett hjärta med vingar. Tänker att vi kan använda våra stora hjärtan, men vi kan flyga iväg och hämta kraft när det blir lite för mycket för oss.
Livsglimtar på Wordpress Bloggen sommaren 2008
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Lena i Småland kommentar på bloggen en annan utbränd kvinna. Socionom inom barnverksamhet.
Hej Syster Yster har idag fått Din bok och sträckläst. Den är mycket bra och som andra säger lättläst. Dina pengar är på väg till Dig. Det jag slåss av är att det är väldigt mycket som har hänt i Ditt liv och jag tror att det är något gemensamt för oss alla utbrända.Vi har hunnit med mycket på kort tid, men med våran hälsa som insats
Ha det bra
Lena 16 januari 2008
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Svägerskan Helen 16 januari 2008
Vad mycket du varit med om som jag inte visste.Nu har jag läst ut boken, den var kanon.Du bjuder verkligen på dig och ditt liv.
Go´natt
Helen
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentar från barndomskamrat 17 januari 2008
Hej Syster Yster boken var verkligen bra. Läste ut den innan jag började jobba ikväll. Mycket bra jobbat, blev verkligen imponerad.
God Natt Sov Gott
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
| 