Syster Ysters Dikter

Lilla Barn

Lilla barn DU föddes
till en värld vi skapat dig
till rikedom och överflöd
och magen full av mat
till lyx och flärd
och fest och glam med överfulla fat.
Till fred och ro och ljuv musik
du lilla barn visst är du rik.

Eller blev du född till fattigdom
till armod utan mat
till tiggeri och spott och spe
och alltid tomma fat
till krig och bomber hat och gräl
där ingen vill dig väl.
Du lilla barn som föds idag

Min kärlek till dig

Den dagen när jag mötte dig så ändrade sig världen
det var som något blommade, som ändrade på färgen
Var det en tsunami, en jordbävning eller atom
eller var det något så enkelt som din manliga arom

Var det kanske tryggheten och mjukheten du ger mig
eller var det kanske spänningen och manligheten i dig
Nej troligen något enklare som vi tar del av varje dag
en omtanke, en närhet, en kärlek utan krav.

Livets vågskål

0609

Livet är en vågskål som vaggar av och an

ibland så går det långsamt som vågor mot en strand.

I skålen finns vi människor någorlunda i balans

vi trivs där och vi snurrar runt i livets glada dans.

Men när det börjar blåsa för hårt mot skålens kant

då börjar den att svaja och vi gör likadant.

Vi håller oss i kanten vi vill inte falla av

vi måste stanna kvar där och uppfylla våra krav.

Men nej, nu faller en, två, nu faller flera ner mot dyn

de andra kan bara titta på från skålen upp i skyn.

Men väl där nere kravlar de som fallit runt ett tag

de dog ej, nej de slog sej ens, ruskades bara runt ett tag.

De ser en stängel ser ett ljus men kraften finns ej än

de ligger där i dyn och undrar vad ska hända sen.

Det luktar plötsligt något gott, en blomma, åhh, vad stort

luktat på blommor mer i livet det borde jag kanske gjort.

De blir ett JAG, de luktar mer, de reser sig i dyn

JAG tittar upp, JAG ser en sol, JAG ser ett ljus högt upp i skyn

Nu vill jag klättra uppåt igen, upp mot livets skål

Hur gör jag då, jag vet ingenting,

för jag har aldrig klättrat upp ur något dyigt hål
Copyright©Lena Klarasdotter

Livet ett pussel av glas

0703

Kvinna, egentligen skulle du från denna värld försvinna

eller vore det att bara ge upp,

att sluta kämpa, att inte försöka vinna.

Att resa sig när skärvorna har rispat och livet gått för fort

det är oftare lättare sagt än gjort.

Den stolthet och styrka du hade en gång,

den försvann bort med vinden som en susande sång.

Du trodde du var stark att du hade hela livet

nu är du blott en skärva av det glaspussel som var givet

Plötsligt fattades en bit sedan fattades det två

Sedan undrade du själv hur nu detta skulle gå

För plötsligt vinglade ett ben som höll ditt pussels fundament

sedan vek sig helt det andra, du trodde bara det var ett skämt.

Men skärvorna de talar och de glittrar till ibland

de visar på det glaspussel som du hade i din hand.

Glimmande Bladguld

071107

Av glimmande bladguld är trädgården full

Och växterna falnar och blir till mörkast mull..

Vi är som är ett med naturen, vi lever och andas

det är många vägar som av oss måste vandras.

De slingrar och vränger och ibland ramlar vi omkull

då måste vi kämpa, så inte även vi blir till mull.

För liksom på träden som har sina rötter

kan vi fastna i mullen om vi inte rör våra fötter.

Att se träden knoppas ger hopp om ett liv

att se hur det spirar ger min kropp tidsfördriv.

För när tider förändras, förändras även vi

tror vi tiden står stilla är det bara en utopi.

Jag vill andas och blomstra som träden igen

bli som bladguld som glimmar, känna hoppet, men sen

Vill jag dansa och leva som ingenting hänt

känna glädje och frihet och att livet återvänt!

Att lyckas

071109

För att lyckas ska man glänsa, ska man lysa, ska man stråla

För att klara det är det mycket man ska utstå, man ska tåla

Det räcker mycket sällan med att bara vara snäll

Att inte reagera när livet ger en smäll.

Då kuvas man, då rasar man sakta bit för bit

Tills man tappat allt som förut var ens egen självtillit

En stor bedrift det är att bara resa sig igen

Och när man sedan kommit upp, ja, vad ska hända se´n

Ska man ge upp och foga sig efter livets hårda smäll

Eller ska man hoppa på igen, på livets karusell

Eller ska man bara titta på och glänsa lite grann

Och inse att till slut så var det kroppen min som vann.

Örongodis

071212

Örongodis och ögonfröjd

det är saker som gör mig nöjd

Vackra saker av olika slag

De betyder så mycket i min dag

Olika toner som ljuder om natten

som blandas på dagen med alla skratten

Olika färger och former på blad

det gör mig upprymd, förgyller min dag

Det behövs så lite för att må gott

När man tidigare bara sett världen i grått

Att få regnbågens färger att lysa i livet

Det är en gåva som inte alla är givet

Därför vill jag leva i nuet, älska och andas

Så syret i luften får mina färger att blandas

Att kunna leva i livet, att glädjas igen

Det vill jag kunna nu och inte vänta till sen

MINA DIKTER