Textruta: Bokbladet

 Livet är den väg du redan går 

Textruta: Lena i Småland säger: 
januari 16, 2008 vid 5:44 pm e

Kommentar från en annan utbränd
Hej syster yster
Har idag fått Din bok och sträckläst. Den är mycket bra och som andra säger lättläst. Dina pengar är på väg till Dig. Det jag slås av är att det är väldigt mycket som hänt i Ditt Liv och jag tror att det är något gemensamt för oss alla utbrända. Vi har hunnit med mycket på kort tid, men med våran hälsa som insats.
Ha de bra
Lena
Helen säger: 
januari 16, 2008 vid 11:27 pm e

Kommentar från svägerska
Vad mycket du har varit med om som jag inte visste. Nu har jag läst ut boken, den var kanon. Du bjuder verkligen på dig och ditt liv.
Go´natt
Helen
gunn andreasson säger: 
januari 17, 2008 vid 3:02 är e


kommentar från barndomskamrat

Hej Syster Yster.Boken var väldigt bra läste ut den innan jag började jobba ikväll.Mycket bra jobbat blev verkligen imponerad.God Natt.Kram

Januari 17 2008
Får upplyftande besök på bloggen och bjuder vingprytt hjärta till medsystrar

Utdrag ur ett inlägg hos bloggaren, Livsglimtar

Nu har jag läst klart Syster Ysters bok och den kan jag varmt rekommendera. Lilla Syster Yster… du skriver så rakt och öppet att jag häpnar ibland, men jag tycker så mycket om din bok. Din bok är livet som det lätt kan bli, jag tänkte ibland att vi alla gör konstiga val emellanåt som ändå är så självklara när man är mitt i situationer. Man gör så gott man kan i sitt liv, spelar de pjäser man har fått sig tilldelat och Du som Du har kämpat….
Utbrändhet är en blandning av många olika faktorer i en människas liv, jag kan inte jämföra mig med Syster Ysters liv för jag har mitt eget liv att leva, men gemensamt ser jag ju den röda tråden i både hennes och mitt liv, att finnas till för andra. Svårt att säga nej när man alltid känner sig skyldig andra något, vad det än må vara. Att alltid tänja sig själv för andras skull… och samtidigt aldrig inse sitt eget värde, bådar inte gott i slutändan.
Jag vill här ge dig Syster Yster och alla Er min medsystrar i utbrändhetens skara ett hjärta med vingar.  Tänker att vi kan använda våra stora hjärtan, men vi kan flyga iväg och hämta kraft när det blir lite för mycket för oss.
Önskar Er Alla en skön och vilsam helg!


znogge säger: 
januari 26, 2008 vid 11:38 pm e
Skönt att båda spetorna är borta nu så du slipper någon större infektion!
Kommentar av bloggaren Znogge
Jag har nu läst ut din bok. I och för sig gjorde jag det redan i förrgår för jag sträckläste nästan den. Hur som helst tyckte jag den var mycket bra och intressant. Med risk för att avslöja delar av handlingen för blivande läsare så tänkte jag flera gånger varför bröt du inte helt med honom redan vid första tillfället? Varför, varför? Men så tänkte jag på vad indianerna säger nämligen att “man ska inte döma någon förrän man gått en mil i hans mockasiner”! Din bok är väldigt bra så var stolt över den!
Kram!


Bloggblad säger: 
januari 26, 2008 vid 2:00 pm e

Kommentar av bloggaren, Bloggblad
Nu har jag läst din bok. Det var intressant att läsa om ditt liv, hoppas att du får riktig tur med den! Jag förstod att vi är lika gamla… eller unga. Jag kände igen en hel del angående utbrändheten, men i övrigt har vi levt mycket olika liv. Vilket ju är mer intressant 

 Imse Vimse säger: 
januari 29, 2008 vid 8:31 pm e

Kommentar från bloggaren, Imse Vimse
Nej, nu kan snön och vintern hålla sig borta.
Har läst färdigt din bok idag. Du kan vara glad och stolt över den. Och att du fick till en bok. Utbrändhet leder ju ofta till koncentrationssvårigheter. Jag kände igen mig i din beskrivning av utbrändhet. Annars har vi levt olika liv. Det visar inte minst att utbrändhet inte bara drabbar en sorts människor.
Kram

baraL8 säger: 
februari 1, 2008 vid 2:31 pm e

Kommentar i min blogg från, bloggaren På resa genom livet

Hejsan!
Nu har jag läst färdigt Din bok och det är med blandade känslor jag lägger den ifrån mig. Den har gjort mig förbannad, arg, ledsen, förståelse, ja känslorna har svallat fram och tillbaka, det var ju vad Du försökte skapa för Dig och De runt Dig som gjorde detta. Det här med att ha så högt stälda krav på sig själv. Tack för att Du ville dela med Dig av Ditt liv.
Tillhör själv kategorin av utbrända. Men var bara sjukskriven i ca 1 år däefeter flyttade vi till USA och där återfick jag mitt självförtroende där är det legetimt att vara hemmafru oavsett små barn eller inte. Nu är vi åter i Sverige och ska väl så småningom söka jobb men får en så obehaglig känsla i kroppen. Vet inte om jag vågar efter att varit borta. Ja känslorna är många.
Tack än en gång för det Du bjöd på.
Kan verkligen rekommendera boken. Ha en bra dag och helg Kram …

marie-anne thörnström säger: 
februari 1, 2008 vid 7:33 pm e

Kommentar från Metrobloggaren Mari-anne
hej min vän. tack för din kommentar på min blogg. jag har läst ut din bok, och jag vill gärna skriva ett mejl till dig. Men lite kortfattat skall jag tala om att din bok grep mig helt otroligt. flera kvällar låg jag uppe till halv fem och läste. Du skriver direkt från ditt hjärta och det är det som fångar läsarna. Mig fångade du direkt . du har skrivit en mycket fin bok och jag skall lägga in och rekommendera den på min boksida. skriver ett mejl till dig senare, för jag vill berätta lite mer ingående vad jag kände med din bok. Bara positivt. ha en fin helg och jag skall be min f.d man spara BLT till mig och skicka hit kram från din vän Marie-anne


Mail från köpare av boken 080205

Hej Vännen!
Jag fick din bok igår TACK! (och jag som inte har hunnit betala den än...
Men gör det så fort vårdbidraget kommer ju.)
 
Jag är sjuk har feber och mår inge bra..
och jag tar aldrig i en bok då, brukar inte orka 
Vill bara sova.. men din bok lockade
Jag har sträckläst den, blev nyss klar...
Skitsamma om ungarna levde rövare hemma, jag läste och läse..
Grät en svätt emellanåt...och fortsatte att läsa!
DU är Helt fantastisk, vet du det??
Jag har aldrig haft idoler men nu har jag det... DU
Vilken enorm kvinna du är..
Boken är så gripande från sida ett.
Jag ska ta med mig boken till våran bokhandel här i Köping...
Ger mig inte förrens dom har lovat att ta in den..
 
Massor av kramar och TACK ännu en gång...
På något sätt verkar det som om du "räddade mitt liv" med din bok...
Det där med att säga NEJ är så viktigt..
 
*Kramar om* dig!
 
/ Sirpa


Mail från köpare av boken 080205

hej susanne
Förlåt att det dröjt lite med mitt mejl om din bok. Men ibland så bara orkar jag inte ta tag i vissa saker, ja , jag tror att du förstår efter att ha läst din bok.
Jag vill börja med att berätta , att hade jag fått välja att köpa en bok, så hade jag inte köpt en om utbrändhet. Men efter att läst på din blogg i nått år nu, så har jag fastnat för den personen som du är. Att du skriver direkt från ditt hjärta, och det är det som fångar mig hos personer. Just känsligheten av att våga blotta sig själv från sitt innersta. Precis så är jag också. och vågar berätta om mig själv från mitt innersta rum.
Din bok fångade mig så otroligt mycket. när jag började läsa om dina sommrar hos din mormor och morfar , så försvann jag många år tillbaka , precis så hade jag det hos min farmor och farfar. Och när du beskrev deras hus, så visste jag att jag också varit där.
När du miste din bror Mikael, så grät jag och jag kände igen hur din mamma , aldrig fick tillbaka sin livsglädje.att behöva leva vidare utan sitt barn. Ja då blir man aldrig den man var förrut. Dina ord på din mammas dödsbädd rörde mig djupt i det innersta. För det är så jag hoppas någon säger till mig, den dagen jag tar mitt sista andetag. Mamma , nu får du äntligen träffa Marcus".
Jag älskade ditt sätt att skriva i boken , och ibland låg jag uppe till halv fem, för jag kunde inte sluta läsa.
Din bok är så viktig, precis som min, att vi kan dela med oss av de värsta stunderna i våra liv.
Tack Susanne för att jag fått läsa din bok. Jag kommer att lägga in den bland mina boktips på min hemsida. 
Vill du så får du gärna skriva till mig, vad du tyckte lite mer ingående om min bok. Vi författare måste du hjälpa varandra. Tack för att jag fick dela några timmar av ditt liv.
kram från Marie-anne Thörnström

Författare till
Till Minne av Marcus - en bok om att mista en älskad son



Av Jane Betts i Blekinge Läns Tidning

                             RECENSIONER

 

Konsten att acceptera och gå vidare

Recensioner 2008-02-06 | Uppdaterad 2008-02-06

Textruta: Vad är utbrändhet? Beror det enbart på ett stressande arbete eller är det en reaktion på flera påfrestande händelser under lång tid? Lena Klarasdotter i Blekinge har skrivit en bok som heter Livet är den väg du redan går. Den åskådliggör hur utbrändhet utvecklas, hur personliga kriser och svårigheter i nära relationer tillsammans med stor arbetsbelastning till sist får en människa att kollapsa och att det kan vara svårt, till och med omöjligt att helt komma tillbaka.
Textruta: FAKTA
Bok: LIVET är den väg du redan går    Författare: Lena Klarasdotter
Förlag: Axplock

Lena Klarasdotter skildrar öppet och målande hur det känns att vara överansträngd. Hon beskriver kroppens reaktioner, ångesten och tröttheten som förlamar henne. Hon skriver om den långsamma vägen tillbaka. Att hon till sist, vid 55 års ålder efter fyra års kämpande, tvingas acceptera att hon inte klarar sitt gamla arbete som sjuksköterska.
När man läst de 228 sidor om hennes livshistoria är det inte svårt att förstå att det till sist blev för mycket, att skyddsväggen brast och inte kunde göras hel igen.
Det är sannolikt många som kan känna igen sig.
Författaren börjar med sin barndom och berättar även sina mors
- och farföräldras historia.
Lena Klarasdotter blir med barn, 16 år gammal. Hon avbryter skolan, föder barnet och gifter sig med pappa. Efter tio år som hemmafru tar hon vikariat på långvården. Överlycklig över att ha fått ett arbete påbörjar hon en utbildning som sjukvårdsbiträde. Men hemma har hon problem. Hennes man dricker.
Innan hon har fyllt 21 år har hon tre barn. Då vill mannen skiljas
.
Hon tar med sig yngsta sonen Tommy, flyttar, jobbar parallellt med fortsatt utbildning. 42 år gammal får hon, mycket glad, sin sjuksköterskeexamen. Hon får också ett erbjudande av arbetsgivaren att specialisera sig till barnmorska vilket hon vill. Men vissa på kursen är irriterade över att hon fått denna chans och hon känner sig kritiserad, ja, mobbad. Hon fortsätter ändå att läsa, gifter om sig men blir på nytt sviken och skiljer sig. Nu börjar yngsta sonen må dåligt. Så dåligt att han vill ta sitt liv.
Hennes lillebror begår självmord efter flera år av missbruk. Hennes mamma dör och fadern kommer
inte ur sin sorg. Händelserna kommer slag i slag. Hela tiden rycker Lena Klarasdotter ut. Hon får cancer, men blir frisk. Hon har systrar och vänner, men många förlitar sig på hennes kompetens och styrka.
Hon har dessutom ett yrke där hon ska vårda andra människor. Och ingen får märka hur dåligt hon mår. Hon, Lena, den snälla, den väluppfostrade, försöker hjälpa alla håll. Till sist brister allt.
Lena Klarasdotter bor och arbetar i Blekinge. Hon har valt att skriva under pseudonym. Hon berättar öppet om sitt liv i staden i Blekinge och låter generöst läsaren dela hennes upplevelser.
Det gör att hennes berättelse berör läsaren.
Det är mycket text att läsa, många ord och en del korrekturfel. Det förminskar inte värdet, även om vissa kapitel och detaljer känns onödiga, som till exempel de långa beskrivningarna av lyckade semesterresor. Men kanske finns de med för att visa hur författaren arbetade med sin rehabilitering.
I sista kapitlet sammanfattar Lena Klarasdotter sin slutsats att det inte är endast är jobbet som gör en människa sjuk ”utan ett helt nät av händelser som trasslar ihop sig, så att det till slut blir för mycket”.
Omslagsbilden visar en skogsväg som löper mot en
glänta av ljus, kanske en signal om att Klarasdotter i dag ser ett ljus i tunneln. Att livet trots mörka stunder, nu känns bättre. Hennes insikt om att det inte var någons fel, utan att det var ”själva livet” som blev för tungt, men att det till sist rätade upp sig så att det går att leva vidare, är ett viktigt budskap för dem som befinner sig i denna uppenbart långa, svåra process som kallas utbrändhet. Textruta: Jane Betts
jane.betts@blt.se